Italian 1494-1557 Jacopo Pontormo Galleries Italian painter and draughtsman. He was the leading painter in mid-16th-century Florence and one of the most original and extraordinary of Mannerist artists. His eccentric personality, solitary and slow working habits and capricious attitude towards his patrons are described by Vasari; his own diary, which covers the years 1554-6, further reveals a character with neurotic and secretive aspects. Pontormo enjoyed the protection of the Medici family throughout his career but, unlike Agnolo Bronzino and Giorgio Vasari, did not become court painter. His subjective portrait style did not lend itself to the state portrait. He produced few mythological works and after 1540 devoted himself almost exclusively to religious subjects. His drawings, mainly figure studies in red and black chalk, are among the highest expressions of the great Florentine tradition of draughtsmanship; close to 400 survive, forming arguably the most important body of drawings by a Mannerist painter. His highly personal style was much influenced by Michelangelo, though he also drew on northern art, primarily the prints of Albrecht Derer.  Related Paintings of Jacopo Pontormo :. | Deposition | The Expulsion from Earthly Paradise | The Virgin and Child with Four Saints and the Good Thief with (mk05) | St Quentin | Cosimo de Medici the Elder |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Franz Pforr
German 1788-1812 He received his earliest training from his father, the painter Johann Georg Pforr (1745-98), and his uncle, the art professor and first inspector of the painting gallery in Kassel, Johann Heinrich Tischbein the younger (1742-1808). In 1805 he became a student at the Akademie der Bildenden Kenste in Vienna, which was dominated by the severe Neo-classicism of its director, Heinrich Feger; he was taught by Hubert Maurer (1738-1818), Franz Cauzig (1762-1828) and Johann Martin Fischer. During the war with France in 1805, Pforr volunteered as a guard in the Vienna militia. He suffered a nervous breakdown, brought on by the conflict between his passionate longing for a contemplative life and a desire to see military action. He probably turned to religion to help sustain his mental equilibrium. In 1806 he resumed his academic studies and, believing himself destined to become a battle painter, made numerous drawings of historical battles, for example his still schoolish and baroquely composed Wallenstein in the Battle of L?tzen (1806; Frankfurt am Main, Stedel. Kstinst. & St?dt. Gal.). However, it was not until 1807, with Drawing with Twelve Travel Sketches (Frankfurt am Main, Stadt- & Ubib.), that he first began to overcome his beginner style and to develop his own. This resulted in reduced detail, simplified continuous contours, a structuring by means of planar rather than illusionistic criteria, a new clarity of vision and a chastened balance between nature and artistic conception.
MAINO, Fray Juan Bautista
Spanish Baroque Era Painter, 1578-1649